Tillsammans med kommunföreträdare, yrkesverksamma och andra aktörer tar vi fram lösningar som går bortom att uppfylla befintliga krav.

Marknadsinsikter | Samfastigheter

Bristen på studentbostäder har blivit ett akut problem i och med det förändrade läget på arbetsmarknaden

Stort tryck på högskoleutbildningar utmanar bostadsmarknaden

Vi på Samfastigheter har tidigare uppmärksammat den rådande bostadsbristen i allmänhet och bostadsbristen inom samhällsfastigheter i synnerhet. Majoriteten av kommuner rapporterar bostadsbrist av bland annat särskilda bostäder, äldreboenden och studentbostäder. 


Frågan kring studentbostäder har blivit ett akut problem i och med det förändrade läget på arbetsmarknaden. Covid-19 har slängt in den svenska ekonomin i en lågkonjunktur där den enskildes ställning på arbetsmarknaden har försämrats och kantas numera av uppsägningar och permitteringar. 


I och med det osäkra läget på arbetsmarknaden har ansökningar till höstens högskoleprogram ökat med hela 31%. Att antalet ansökningar skulle öka var väntat i och med den stundande lågkonjunkturen. Pandemin har påskyndat denna process och regeringen var snabba med att presentera högre anstånd till högskolorna för att kunna hantera trycket. Höstens program mottog 47 000 fler ansökningar än under 2019. Flera högskolor och universitet har utökat sitt kursutbud samt öppnat upp för fler platser på enskilda utbildningar. (Universitets- och högskolerådet, UHR) 


20 av 38 högskolekommuner rapporterar ett underskott av studentbostäder. De flesta av högskolekommunerna i storstadsregionerna rapporterar underskott även om det finns planer för byggande av nya studentbostäder under de kommande två åren. (Boverket)


Planerna utgår ifrån den aktuella bostadsbristen som framgår i  Boverkets siffror. Byggande av 8200 studentbostäder planeras komma igång under 2020 och 2021. Även om det är ett högst önskvärt initiativ så möter inte kommunernas investeringar den stora ökningen i antalet studenter.


Regeringen presenterade den 29 juni 2020 en ny förordning som möjliggör för lärosäten att tillfälligt kunna hyra ut bostäder, avsedda för utbytesstudenter och gästforskare, till inhemska studenter. Förordningen gäller fram till juli 2021 och är en reaktion på det allmänna reseförbudet. Det är en lösning som underlättar bostadsförsörjningen på kort sikt men tar inte hänsyn till bostadssituationen efter att reserestriktionerna på internationell nivå har släppt. 


Den akuta bristen på studentbostäder är ett tydligt tecken på att vi som samhälle behöver börja fatta långsiktiga beslut snarare än att släcka bränder när läget är akut. En utvärdering och utveckling av investeringsstödet behöver göras för att kunna garantera en hållbar bostadsförsörjning i Sveriges alla kommuner. 


162 kommuner har ett underskott av gruppbostäder

560 äldreboenden behöver byggas de närmaste 6 åren

83% av landets kommuner har ett underskott av bostäder

Kommuner som är bidragstagare i det kommunala utjämningssystemet behöver ta ställning till hur fördelning av resurser kan ske på ett ännu mer effektivt sätt.

Kommuner behöver prioritera rätt i lågkonjunktur

Den svenska ekonomin står inför en kraftig nedgång som ett resultat av den pågående pandemin. Merkostnader för sjukvården, minskad ekonomisk aktivitet och stora stimulanspaket på arbetsmarknaden skapar en pressad situation för de offentliga finanserna. 


Lågkonjunkturen är ett faktum och de kommunala budgetarna som sätts inom kort kommer att kräva tuffa prioriteringar, inte minst i välfärden. 


Stockholms region är värst drabbad av Covid-19 och har fått bära höga kostnader. Ett flertal rika kommuner såsom Danderyd, Solna och Stockholm är även stora bidragsgivare i det kommunala utjämningssystemet som finansierar till en viss del svagt presenterande kommuner runtom i landet. 


I Ekonomirapporten 2020 gjord av Sveriges kommuner och landsting, SKL, framgår det att skatteintäkterna förväntas att utvecklas på samma nivå som under lågkonjunkturen 2009. Skatteunderlaget förväntas vara lägre än prognoserna. Många kommuner, i synnerhet kommuner som är bidragstagare i det kommunala utjämningssystemet, behöver ta ställning till hur fördelning av resurser kan ske på ett ännu mer effektivt sätt för att klara av högre arbetslöshet och större tryck på välfärdssystemet.


Det finns en stor risk att de kommande besparingarna sker på bekostnad av nödvändiga och långsiktiga investeringar i social infrastruktur som exempelvis bostäder för personer med funktionsnedsättning. Mer än hälften av alla kommuner rapporterar att det finns underskott i antalet bostäder inom LSS. Det handlar om samhällets mest utsatta individer i en redan utarmad sektor. 


Enligt en rapport från Statsverket från 2012 är kostnadsnivån i kommuner som har infört lagen om valfrihetssystem, LOV, är lägre än i kommuner som inte har gjort det. I kommuner som har LOV ökar även förutsättningen för bättre kostnadskontroll. Tyvärr är det endast 132 av 290 kommuner som har infört LOV. Det är en politisk fråga och röda kommuner är överrepresenterade bland kommuner utan valfrihetssystem. 


Den rådande situationen kräver en pragmatisk syn på samhällets utmaningar och lösningar. Kommuner som tar sitt uppdrag om att erbjuda högkvalitativ vård och omsorg till sina medborgare behöver öppnar upp för konkurrensen och prioritera rätt, där viktiga samhällsinvesteringar i infrastruktur, vård och omsorg är i fokus. 


Snabb omställning i vårdbranschen behövs för att kunna tillgodose samhällets behov och förutsättningar i en finansiell kris.

Flera affärsben är ett måste under lågkonjunktur

Coronaviruset har haft förödande effekt på det ekonomiska läget i världen. Det råder en global nedgång i utbud och efterfråga, en utveckling som har aldrig tidigare setts i samma utsträckning. Arbetslösheten i Sverige ligger på höga 8,2% och vi bevittnar just nu början på en allvarlig lågkonjunktur. 

Till vilken grad Coronaviruset påverkar den svenska ekonomin på sikt är svårt att förutse. Däremot förväntas lågkonjunkturen hålla i sig fram till 2021. 

De offentliga finanserna och med det samhällets prioriteringar påverkas negativt av såväl lägre skatteintäkter som ett ökat lånebehov hos kommuner och landsting samt högre tryck på välfärdssystemet. 

Många kommuner står inför stora budgetunderskott då resurser i det kommunala utjämningssystemet, som till stor del finansieras av det hårt drabbade Stockholm, inte kommer vara tillräckliga. Redan idag larmar Sveriges kommuner och landsting, SKR, för ett utökat statsbidrag om uppemot 25 miljarder kronor för att klara av underskottet. 

Den redan pressande välfärdssektorn behöver göra tuffa prioriteringar i en tid då ekonomin är försvagad. Även om vårdbranschen har historiskt sett klarat sig bra i finansiella kriser på grund av konstant eller till och med ökad efterfrågan är det viktigt för de privata vårdbolagen att förhålla sig till potentiella nedskärningar i delar av välfärden som ett resultat av budgetåtstramningar.

De aktörer inom vård- och omsorgssektorn som har bäst förutsättningar att klara krisen är dem som kan erbjuda diversifierade tjänster på ett kostnadseffektivt sätt. Snabb omställning i den egna verksamheten behövs för att kunna tillgodose samhällets behov och förutsättningar även i en finansiell kris. Flera intäktskällor är även en förutsättning för att de andra verksamhetsdelarna inte går lidande. 

Marknadens största vård- och omsorgsbolag som Humana, Ambea, Team Olivia, Förenade Care och Curiria har visat på en stabil affärsmodell som står på flera ben, i form av ett stort utbud av verksamhetsområden inom vård och omsorg. Detta har kunnat upprätthållas inte minst tack vare samarbeten med andra aktörer som har kunnat leverera nödvändiga lösningar på ett snabbt och effektivt sätt.  

Vård- och omsorgsbolag som inte är tillräckligt snabba och effektiva på att möta kommunernas och landstingens krav på vård och omsorg trots åtstramade budgetar kommer tyvärr att slås ut. Fler aktörer på marknaden behöver därför ta ställning till hur den egna verksamheten kan överleva på en mer konkurrensutsatt marknad och erbjuda högkvalitativ vård med mindre resurser. 

Sedan LSS-reformen 1994 har ansvaret för gruppbostäder tillfallit kommunerna som har fått ta ansvar för såväl byggandet som omsorgen.

Privata aktörer frigör resurser till funktionsnedsatta

Sedan LSS-reformen 1994 har ansvaret för gruppbostäder tillfallit kommunerna som har fått ta ansvar för såväl byggandet som omsorgen. 


Sedan LSS-reformen 1994 har ansvaret för gruppbostäder tillfallit kommunerna som har fått ta ansvar för såväl byggandet som omsorgen. Det var inte förrän den stora liberaliseringsvågen som tog fart under senare del av 2000-talet som dessa två områden kunde upphandlas av privata utövare. Lagen om valfrihetssystem, LOV, trädde i kraft 1 januari 2009 och reglerar den institutionella konkurrensen och den privata valfriheten inom hälsovård, omsorg och socialtjänst. 


Även om kvalitetsmätning av vård och omsorg är problematiskt har Socialstyrelsens kvalitetsmätningar visat på att de privata utförare inom bostäder med särskild service presterar bättre än de kommunala på 25 av 26 mätpunkter. Privata aktörer har tuffare krav att förhålla sig till samtidigt som de får utgå ifrån samma ersättningsnivåer som kommunala aktörer.  


Sveriges kommuner köpte under 2019 endast 16% av sin omsorg från privata aktörer och det är drygt hälften av alla kommuner som har infört eller beslutat om LOV (Ekonomifakta). 


Trycket på kommunsektorn förväntas att öka under de kommande åren i och med att andelen barn, unga och äldre ökar. Inom exempelvis äldreomsorg har privata aktörer varit viktiga spelare för att tillgodose det kommunala och individuella behovet. Privata vårdgivare står exempelvis för mer än en fjärdedel för alla nybyggnationer av äldreboendeplatser runtom i landet (Boverket). 


Den privata marknaden för vård och omsorg har hunnit mognat. Idag uppger 97% av socialcheferna att samarbetet med privata aktörer är mycket eller ganska bra (Rapport till svensk vård, 2018). Genom att välja privata aktörer kan kommunen slippa höga lånekostnader och risk i samband med byggprojektet.


Idag är gruppbostäder den insatsen som beviljas och nyttjas mest. Detta beror på förändrade regler för beviljande av personlig assistans där många sökande hänvisas till gruppbostäder. Detta har lett till stora kommunala underskott av gruppbostäder som förväntas att öka de kommande åren. Ivo rapporterar att närmare 1 400 personer med funktionsnedsättning står i kö till en egen bostad. Vissa har fått vänta i över ett år. Hela 77 kommuner uppger att bostadsbristen finns kvar om fem år (Boverket). 


Bostadsbristen är en av kommunens viktigaste frågor. Det krävs ett mer kostnadseffektivt och proaktivt arbete för att möta behoven. Fler kommuner borde öppna upp för privata vårdgivare och skapa bättre förutsättningar för samhällets mest utsatta individer. 


Behovet av social infrastruktur för personer med funktionsnedsättningar fortsätter att öka. Enligt Boverkets Bostadsmarknadsenkät uppger 162 kommuner att de har ett underskott av gruppbostäder.

Behovet av social infrastruktur för personer med funktionsnedsättningar fortsätter att öka. Enligt Boverkets Bostadsmarknadsenkät uppger 162 kommuner att de har ett underskott av gruppbostäder. 

Boverket har definierat vad är en gruppbostad är och vem som har en möjlighet att bo där:

”Gruppbostäder kan erbjudas personer som har så stora behov av tillsyn och omvårdnad, att det är nödvändigt att personal finns till hands hela tiden. Gruppbostaden består av ett mindre antal lägenheter som är   samlade kring gemensamma utrymmen. En fast personalgrupp ska täcka de boendes hela stödbehov inklusive fritids- och kulturella intressen.”

Av landets 277 kommuner som har deltagit i ovan enkät är det endast 3 kommuner eller 1% som anser att det finns ett överskott av gruppbostäder i deras kommun. 

Tyvärr verkar inte utvecklingen gå åt rätt håll: 

”Behovet av bostäder ökar ute i kommunerna, men kommunerna planerar fortfarande inte att bygga många fler bostäder än tidigare år. Trots det bedömer 55 procent av alla kommuner att behovet kommer att vara täckt om två år, och 64 procent av alla kommuner att behovet är täckt om fem år.” 

Denna diskrepans mellan behovet av nya gruppbostäder och planerade byggnationerna skapar ett fortsatt behov som sträcker sig längre än de kommande fem åren. 

Alla har rätt till en bostad oavsett förutsättningar. Det är av yttersta vikt att säkerställa det lagstadgade kravet av bostäder för de personerna i samhället med störst behov. 

Marknadsinsikter från söder till norr.

Tillsammans med kommunföreträdare, yrkesverksamma och andra aktörer tar vi fram lösningar som går bortom att uppfylla befintliga krav.

Stort tryck på högskoleutbildningar utmanar bostadsmarknaden

Bristen på studentbostäder har blivit ett akut problem i och med det förändrade läget på arbetsmarknaden

Kommuner behöver prioritera rätt i lågkonjunktur

Kommuner som är bidragstagare i det kommunala utjämningssystemet behöver ta ställning till hur fördelning av resurser kan ske på ett ännu mer effektiv...

Flera affärsben är ett måste under lågkonjunktur

Snabb omställning i vårdbranschen behövs för att kunna tillgodose samhällets behov och förutsättningar i en finansiell kris.

Privata aktörer frigör resurser till funktionsnedsatta

Sedan LSS-reformen 1994 har ansvaret för gruppbostäder tillfallit kommunerna som har fått ta ansvar för såväl byggandet som omsorgen.

162 kommuner har ett underskott av gruppbostäder

Behovet av social infrastruktur för personer med funktionsnedsättningar fortsätter att öka. Enligt Boverkets Bostadsmarknadsenkät uppger 162 kommuner ...